Inom Lau Hembygdsförening pågår ett arbete med att skapa en fortsättning på Boken om Lau som gavs ut i början på 1950-talet. Denna gårdsbeskrivning är en del i detta arbete:
Husarve 1:5 f.d. 1:1
(Vinjettbild: Anders Wästlund 2015)
Husarve ligger i västra delen av Lausbyn. När Lau var en ö på äldre stenåldern, det som är Laus backar idag, kastades det efter hand upp en sandbank mellan dagens kyrka och Tälleby i Garde, se kapitlet ”Lau växer upp ur havet”. På denna sandbank etablerades efter hand en rad gårdar. En av dessa var Husarve.
1 Gårdens historia
Husarves bomärke.
Gården hette ursprungligen Hugelsarve. ”Hugel” är ett gammalt ord som betecknar ”höjd”, ”kulle”, ”upphöjning” e dyl. Det är samma ord som tyskans ”hügel”. Nu kan man ju undra vad det finns för höjder på det platta landet i Lausbyn!? Men just för att det var platt, var varje nivåskillnad märkbar. Och granskar man Husarves ursprungliga gårdsläge omkring 75 m väster om dagens manbyggnad, ser man att där finns en förhållandevis betydande upphöjning över omgivande terräng. Namnet betyder således: ”gården på upphöjningen som gått i arv”. Senare har namnet i dagligt tal förkortats, jfr Maldesarve – Masre, och blivit Husarve.
1.1 1600-talet
Husarve är en av tre gårdar i Lau som aldrig kluvits i parter (de andra är Liffride och Goks). Det beror på att gården varit så liten, att den inte gått att klyva. I 1653 års jordebok står det: ”Husarffwe är ett halft hemman om 6 markelej, haver åker till 8 tunnland, äng till 9 manslätt, trädgård av en del päron och körsbärsträd, humlegård till 50 stänger, en hage till 2 hästar och tarvelig skog. Brukas av Knut Jacobsson, vilken har ärft gården efter sin broder, som dock var gift.” 6 markelej är lite och därför räknades Husarve som bara ett halvt hemman. Man hade inte mycket av varken åker eller änge. Däremot hade man fruktträdgård, det var inte alla som hade. Hagen kunde föda 2 hästar, det var godtagbart. Likaså skogsinnehavet.
Omkring 1676-77 hade man fått problem med lönsamheten på gården och beviljades ”skattelindring för starkt armod, 1:16 Daler”, men det hjälpte inte. 1681 hade kronan tagit över gården, man hade inte klarat av att betala sina skatter. Gården är då beskriven som ”icke synnerlig”, dvs inte särskilt bra. Husarve fortsatte dock att brukas, men det är osäkert om det var av de ursprungliga ägarna, flera olika ägarnamn byter av varandra i dokumenten. 1694 stod Lars ”allena för gården” (med hustru), året efter stod Lars med hustru för halva och Anders med hustru för halva. 1696 betecknades de som ”äländiga utfattiga”. 1697 hade Lars blivit ”inhyses” och Anders med hustru hade blivit ”allmosehjon” och gården beskrevs som öde. Därefter är Husarve beskriven som öde fram till 1703. I kommentarerna till 1701 års karta står skrivet ‘‘Dhenne gård ähr nu förtijden aldeles öde och afhyst” vilket indikererar att ingen bodde på gården då. Om det bara stått ”öde”, hade det inte betytt att gården var övergiven, utan bara skatteöde, alltså att brukarna inte kunde betala sin skatt. Från 1670 och 70 år framåt beskrivs vem som brukat gården och först 1741 vem som var ägare till gården. Detta kan tolkas som om gården låg öde och förföll under lång tid medan de som brukade jorden huvudsakligen bodde på annan plats.
1.2 1700-talet
1704 fick Husarve en ny brukare. Det var Anders Larsson f. 1675 d. 1730 från storgården Kauparve, han var yngre bror till Per Larsson som övertog barndomsparten där. Anders hade gift sig 1701 med Catharina Olofsdotter från Smiss. Det är troligt att de flyttade till Husarve och tog upp brukandet av gården. De fick 4 barn, varav äldste sonen Lars Andersson f. 1702 tog över gården 1730 när fadern dog. Lars hade gift sig 2 år tidigare med Gertrud Michaelsdotter från Etelhem och fått sönerna sönerna Anders och Michael, döpta efter deras fäder, vilket var mycket vanligt.
Vid 1745 års skatteläggning står det: ”Husarve, efter jordeboken ½ hemman krono, med 6 markelej och 13 Daler 20 öre Silvermynt ränta. Haver årlig utsäde hälften av åkern räknat till 3 tunnor 3½ kappar samt hårdvallshö 6 19/32-dels lass därav samt med de flere förmånligheter grundräntan bliver följande: 25 lass släke, skog till brenne och gärdsel, medelmåttig. Medelmåttigt mulbete. Fiske vid Nabben till husbehov och salu. Humlegård till 40 stänger. Skatten bliver sålunda: 5 Daler 20 öre 15 penning. Brukas av Lars Andersson. Efter nya metoden blir gården 1/8-dels mantal”.
1745 var Husarve alltså fortfarande en kronogård, man kunde inte betala den angivna skatten. Vid inspektion framgick det att man sådde halva åkerarealen årligen, dvs 4 tunnland och det med bara drygt 3 tunnor utsäde, alltså glesare än genomsnittet. Hömängden man fick var heller inte mycket att skryta med, drygt 6½ lass, vilket bara kunde räcka till några få djur. Tur att mulbetet i alla fall var normalt. Att få ihop 25 lass släke får dock anses som rätt bra för en så liten gård, sårskilt med tanke på att man hade synnerligen långt att köra för att hämta släken: genom hela Lau ända till Nöiu på När! Skog till vedbrand och till att hålla tunarna (gärdsgårdarna) i skick hade man. Det som dock avgjorde försörjningen var, som för de flesta, fisket. Man fick mat på bordet och kunde tom sälja och få lite inkomster. Man hade också mer humle än vad man behövde, så även här kunde man sälja.
Det mest intressanta med denna skatteläggning är att gården efter detta betecknades som bara 1/8-dels hemman och därmed fick man ner den betungande skatten väsentligt. Det innebar att möjlighet fanns att komma på fötter igen! Och det skedde också! 1760 gjordes en skattevärdering av Husarve och då sålde kronan gården till Michael Larsson i den gamla ägarfamiljen, son till Lars och Gertrud och som hade brukat gården sedan 1755. Så här lyder protokollet:
År 1760 d. 8 augusti blev till ödmjukaste följe av högvälborne herr Grevens, Amiralens, Landshövdingens och Riddarens höggunstiga resolution under d.24 juli nästförut, laga syn och skattvärdering förrättad av undertecknad befallningsman å 1/8dels kronohemmanet Husarve i Gotlands södra befallning, Garde ting, Lau socken beläget. Närvarande, kronomannen välaktad Isack Printz, samt nämndemännen beskedlige Olof Hässelby och Hans Bogs, jämte åboen Michael Larsson som detta kronohemman begärt till skatte inlösa, vilket befanns till hus och ägor av följande beskaffenhet, nämligen.
Mangården
En ny manbyggning av hornstock med loft och brädtak, 21 aln. lång och 9 dito bred, bestående av 2ne stugor med förstuga emellan, varandes i dagliga stugan som färdig är 2ne fack fönster, spis med bakugn av mursten, dörr med gångjärn och klink. Den andra eller gäststugan står under byggnad, och är med loft, golv samt spis av Burgsvikssten, och dörr med gångjärn och klink färdig, allena tillärnade 2ne fönster fattas. I förstugan inbyggd trappa till loftet, samt dubbla dörrar med gångjärn och lås.
Ett bryggarhus av hornstock med loft och brädtak, samt bryggspis och kölna, 7 aln i kvadrat, till alla delar i gott skick och behållet.
Ladugården
En huslänga av hornstock och agtak 25 aln lång och 7 aln bred, med 1 sädesbås och stall med hönd, allt med innanreden i stånd och behållet. Än en sträcka av hornstock med agtak, 19 aln lång, och 8 do bred, bestående av lada och kohus hönd, allt behållet. Till denna sistnämnda lada är ett sädesbås av knutbyggnad med agtak, 10 aln. långt och 8 dito brett, även behållet. Ett nytt vagnshus av hornstock med brädtak, 9 aln. långt, och 7 dito brett.
Kvarn
1/8del uti en liten vattuskvalte med Hemmor och Bönde, som går alena höst och vår till husbehov. Humlegård till 60 stänger som sällan bär eller kastar något av sig, eller bliver något därpå i år. Gärdesgårdarna överallt i gott stånd. Brunn i gården som håller ständigt vatten. Till staden Visby 4½ mil, till kyrkan 1/8 dito.
Detta 1/8dels kronohemman Husarve räntar årligen 5 daler, 21 1/3 öre silvermynt, värderades således likmätigt 1723 års skatteköpsordning samt till underdådigaste efterlevnad av hans Kungl. Majestäts nådigaste skrivelse till dess och Riksens höglovl. Kammarkollegium, dat. d. 18 juni 1754, att betala i skattelösen sextio daler silvermynt, och det i anseende till förmånligheterna helst denna 1/8del kan svara uti godhet emot ett mindre förmånligt 1/4dels hemman.
År och dag som förut
På syn-och värderingsmännens vägnar–Carl Hökerberg
Michel Larsson var 29 år vid detta tillfälle, det är ganska ungt för att vara gårdsägare.Om pappa Lars Andersson var död då är okänt, men man skulle tro det, annars hade det varit mest sannolikt att han stod för gården. Michel var gift sedan 5 år med Catarina Andersdotter från Hemmor och de hade sonen Lars. De fick senare ytterligare 7 barn! Här kan man fundera: Var bodde de? Manbyggningen var knappt klar 1760. Hade gården ett annat äldre bostadshus? Eller bodde de och föräldrarna m fl någon annan stans? Gården var ju 1701 helt öde/avhyst? Skattesynen visar att alla byggnader var mer eller mindre nya. Tyder det på att man byggt nytt på en öde gårdstomt eller betyder det “bara” att Michel och Catarina var synnerligen driftiga och därför byggde nytt? Uppenbarligen byggde sonen Lars Michelsson nytt han också, iom att han och frun Greta Hansdotter började bygga stenhuset, mer om det nedan.
Hornstock betyder bulhus. Huset hade loft. Det står i protokollet att taket var av bräder, men det står inte nånting om flis, det var annars mycket vanligt. Nu granskades husen ordentligt invändigt, men inte alltid lika noga utvändigt och det hände flera gånger att man var uppe på loftet och såg faltaket, men tänkte sen inte på att det låg flis på falarna utvändigt! Men här får man nog räkna med ett spetsigt faltak.
Huset var 12,6 x 5,40 m. Om man räknar med att farstun var 2 m bred, så blir husets båda rum (=tvenne stugor) ungefär kvadratiska. Dagliga stugan var således kök, vardagsrum, arbetsrum och sovrum. Gäststugan motsvarade salen och där bodde man inte. Båda rummen hade två fönster. Då får man räkna med att dessa satt på var sida om hörnen, huset hade alltså 2 fönster på framsidan, ett på varje gavel placerat mot framsidan och inga fönster på baksidan, mot denna sida stod sparlakanssängarna i båda rummen, de i gäststugan var ämnade för just gäster. Dagliga stugan hade härd med bakugn, det är osäkert om man med mursten avsåg tegel, men man hade nog inte råd med sånt. Dörren mellan vardagsstugan och farstun hade klinklås, det var det vanliga. Gäststugan hade en Burgsviksspis, man kostade alltså på sig en öppen spis med huggen sandstensomfattning.
I farstun hade man byggt in en trappa till loftet. Man kan undra hur den gick upp? I den här sortens hus, en ofullständig parstuga hade man i regel en skorsten mitt i huset, vilken servade båda rummen. Den stod alltså i vägen för trappan till loftet om trappan gick rakt upp i huset tvärsriktning. Gissningsvis var skorstenen något bakåtskjuten, vilket var vanligt vid faltak, eftersom nockåsen till falarna vilade i skorstensstockens framsida. Då kunde man kanske få in en trappa i husets längsriktning i farstun, framför skorstensstocken. Eller så var trappan vinklad på något sätt.
Bryggarhuset i bul hade också loft under faltaket, där uppe hade man säkert kölnan för malttorkningen. Den var byggd i det heliga måttet 7 alnar = 4,2 m. Det betyder att bryggarhuset bara var just brygghus, inga andra utrymmen eller funktioner. Men man kan ju undra om det ändå inte fanns en bakugn till bryggspisen? Skicket var gott, vilket tyder på att byggnaden var åtminstone någorlunda ny.
Man hade 2 bulladugårdar under agtak, 15 x 4,2 m resp 11,4 x 4,8 m. Det tyder på att de stod i vinkel. Den längre innehöll stall med hönd (=hoimd=hörum) intill stallet. Ladugårdens ringa bredd betyder att man hade 2 hästar, de stod alltid i längsriktningen, + en liten gång till hoimden. Detta betyder också att stallet och hoimden tillsammans tog upp bara 1/3 av byggnadens längd, resten var alltså lada. Den kortare ladugården innehöll kohus. Invändigt mått var c:a 4,5 m. Det borde betyda max 4 kor i bredd, eller 3 kor och ett litet kalvbås. Dubbel uppsättning djur, alltså två rader djur med en tadgate (gödsel- och gångutrymme) emellan är tveksamt, dels var gården liten, dels var byggnaden lite för liten, det skulle inte bli mer än c:a 4 m kvar till ladan. Men det är inte otänkbart. Det som gör det möjligt är att ladans sädbås (=där man förvarade de ännu inte tröskade kärvarna) fanns i ett separat knuttimrad byggnad på 6 x 4,8 m. Eftersom bredden är densamma, får man tänka sig att byggnaderna satt ihop på längden. Kohuset brukade också innehålla plats för en eller några grisar, samt ofta höns, gäss mm smådjur. Det står “i stånd och behållet”, inte “gott stånd”, vilket nog kan tydas som att byggnaderna hade en del år på nacken, pappa Lars Andersson eller tom farfar Anders Larsson kan ha byggt dem. Detta talar för att gården under 1700-talet inte var avhyst, utan att Michels släkt bodde där och arrenderade gården av kronan.
Det fanns ett nytt bulvagnshus med faltak på 5,4 x 4,2 m. Inget står om smedja, snickarbod eller andra småhus, men vattenkvarnen är nämnd. Den låg omkring 475 m nordväst om gården vid den å/bäck som än idag rinner från Garde till Laus möir. En av kvarnstenarna finns för övrigt kvar i trädgården på Husarve.
Den här uppsättningen byggnader var bra, och tunarna var bra, (goda tunar räknades ofta som halva gårdens värde av bönderna, dock inte av besiktningsmännen), det tyder på att gården hade repat sig ordentligt.
Men man hade väldigt lite åker! Bara drygt 8½ tunnland, varav merparten låg så otillgängligt till som på Nöiu (Nyan) på När. Man var också tvungna till en hel del farande för att få ihop drygt 7 lass hö! Och släke fick de också köra till Nöiu och hämta, de hann väl inte mer än 1 lass om dan. Beteshagar och skog verkade rätt bra, bättre än många andra gårdars.
Michael Larsson byggde således ett nytt bostadshus i trä, det var inte särskilt stort i våra dagars ögon, ungefär 12,5 x 5,5 m, men ganska genomsnittligt för sin tid. Men tiderna ändrades fort på 1700-talets senare del, stenhusbyggandet tog fart på 1770-talet, vilket säkert inspirerade sonen Lars Michaelsson och hans hustru Greta Hansdotter. De byggde en ny manbyggning i sten en bit ifrån föräldrarnas trähus, det är nedervåningen på det nuvarande huset.
Bröllopsskåpet
Det finns ett bröllopsskåp med initialerna GHD och LMS infällt i stenväggen från Michaels och Gretas bröllop 1790, vilket gör att man med stor säkerhet kan anta att dagens hus påbörjades senast detta år. Mest troligt är dock att huset uppfördes ett par år tidigare, för det finns ingen stenhusresolution för skattebefrielse och en sådan möjlighet missade man absolut inte. Resolutionerna för 1780-talet är tyvärr förkomna och därför kan man förmoda att stenhuset byggdes 1788-89 så det skulle vara klart till bröllopet. Möjligen gjorde man det i två etapper, för grundläggningen är betydligt sämre under vardagsstugan än för resten av huset, vilket medförde att huset satte sig betydligt när man byggde på övervåningen på 1800-talet.
’Slaskstain’
I köket finns också ett stort väggskåp av en sort som är typisk för 1700-talet. Bredvid skåpet sitter en ’slaskstain’ som var en sorts slasktratt med avlopp ut genom ett hål i väggen och som tätades mot drag utifrån med en liten träplatta. Det är inte vanligt att slaskstenarna finns kvar, endast ett tiotal finns kvar på ön. I vardagsstugan finns också ett litet sk brännvinsskåp. Sådana små skåp var egentligen dokumentskåp, men man hade i regel också en brännvinsplunta där och eftersom den framstod som mera attraktiv än dokumenten, blev skåpen kallade brännvins- eller supskåp.
Lars och Greta byggde troligtvis huset i två etapper. Mycket talar för att huset först byggdes som en enkelstuga bestående av farstu och kök rakt fram. Till vänster låg antagligen i etapp 1 en vardagsstuga som sedan, när huset byggdes ut med en ny vardagsstuga till höger, delades till kammare med källare och skafferi bakom. För detta scenario talar fönstret i västra väggen (i nuvarande tvättrummet) som bär klara tecken på att vara från 1700-talet och som dessutom inte borde ha funnits alls om man från början byggt källare/skafferi. Tillbyggnaden gjordes antagligen i samband med bröllopet eftersom bröllopsskåpet sitter i den nya mellanväggen. En annan detalj som kan tala för att mellanväggen inte fanns från början är att spisen i kammaren är placerad i vinkel i hörnet medan spjällvredet är monterat vinkelrätt mot väggen mot farstun som om spisen vridits i ett senare skede.
Den nya vardagsstugan hade säkerligen inget fönster på husets baksida på den tiden, för längs bakväggarna stod alltid de väggfasta sängarna på rad. Supskåpet vette alltså mot en skåpsäng, vilket var ganska vanligt, vid tex brand skulle man lätt kunna ta tag i värdesakerna ur skåpet och springa ut. Fönstret i köket sitter lägre än övriga fönster vilket indikerar att det borde vara äldre. När man senare tog upp ett fönster i vardagsstugans västra vägg fick det samma placering som köksfönstret medan övriga sitter högre. I samband med en ombyggnad 2010 kunde man i köket se de avsågade konstruktionsdetaljerna från de första fönstren som var lägre än övriga. En intressant detalj är att fönsterkarmen i nuvarande tvättrummet inte höjts upp utan sitter kvar i sitt ursprungsläge!
I Lars och Gretas hus hadek öket hade ett fönster, kammaren hade två, farstun hade inget medan vardagsstugan hade tre fönster! Det här huset var lyxigt jämfört med pappas och mammas endast 30 år äldre bulhus!
Flyttade Lars och Greta ladugårdarna mm från den gamla gårdsplatsen med föräldrarnas bulhus till den nya med stenhuset. Eller fick dessa byggnader stå kvar och man byggde nytt vid det nya gårdsläget?
Nu blev det inte så att Lars och Gretas son Michael tog över gården, utan det gjorde Lars syster Gertrud och hennes man Olof Larsson, osäkert när, men troligen redan omkring sekelskiftet 1800. Med så snabba ägarbyten, kan man undra var alla bodde? Michael och Catarinas gamla bulhus tjänstgjorde nog länge som en extra manbyggning.
1.3 1800-talet
Efter bara 20 år blev det ånyo generationsskifte, då den blott 19-årige sonen Lars gifte sig med Eva Hansdotter 1822. Möjligen var det de som byggde på övervåningen på manbyggnaden, enligt gamla Lau-boken skall den ha tillkommit 1825. Det är tidigt för en s k yvarbyggning”, men inte otänkbart. Husarve verkar ha upplevt en lång period av välmåga från 1700-talets mitt och framåt. Övervåningen var en lyxvåning med två stora salar och en s k brudkammare mitt i huset ovanför farstun. Salarna användes bara till fester, möjligen också till lite enkelt boende på sommaren. Handledarna och trappräckets till övervåningen utformning utom ribborna kan stämma med 1825.
Kartutdrag med gamla boplatsen ovanpå dagens satellitbild
Nästa ägarbyte skedde 30 år senare när Lars och Evas dotter Maria och hennes man Lars Larsson Häglund tog över gården omkring 1852. Vid den tidpunkten borde det nya gårdsläget ha varit helt etablerat med alla ekonomibyggnader bildande en gårdsmiljö, ungefär så som de är placerade idag, även om det inte var samma byggnader då som nu. Det var de som uppförde den nyvarande brygghusflygeln. Närbild på dörren. I den finns en återanvänd ytterdörr av hög ålder på västra gaveln. I vilket hus har den suttit? Den är nog för gammalmodig för att ha varit ytterdörr i Michael och Catarinas hus, men det är inte otänkbart. Frågan är hur länge de gamla träbyggnaderna från deras tid användes? Eftersom man fortfarande var många på gården, kunde åtminstone bulmanbyggningen ha varit till stor nytta. Men kanske revs de bort vid 1800-talets mitt och ytterdörren fick en undanskymd position in den nya flygeln.
Lars Häglund var förutom jordbrukare sergeant vid Närs Kompani. Om det bidrog till att han dog ung skall vara osagt, men änkan Maria gifte om sig 1864 med drängen Lars Ahlqvist från Alskog. Troligen skedde en omedelbar modernisering och nybyggnation av ekonomi-byggnader, årtalet 1864 finns inskuret i en stolpe (mötare) i bulväggen mellan ladan och tröskhuset men det går inte att avgöra om ombyggnaden påbörjades då eller om virket återanvänts. Ett ståtligt bulmagasin tillkom under denna tid, vilket stod kvar till omkring 1960. Lars byggde också en bulsmedja 1878 och ett gris- och lammhus 1890. Lars Ahlqvist var arbetsam och respekterad, han var bl a kommunalfullmäktiges ordförande i flera år.
1.4 1900-talet
Maria och Lars enda gemensamma barn Edvard Larsson blev ägare till gården 1901. Han var gift 1892 med Anna Pettersson från Hallbjäns 1:9. Hennes far Lars Pettersson var jämngammal med Edvards far och efterträdde honom som kommunalfullmäktiges ordförande 1870. Sannolikt var familjerna vänner pga av det politiska intresset och Edvard och Anna träffades nog genom detta. Båda blev gamla och dog 1950 i över 80 års ålder. I unga år förnyade de hela ekonomibyggnadsbeståndet. En ny ladugård i sten med lada i bulteknik under spåntak ersatte 1897 en äldre på troligen samma plats, varvid man återanvände en del gammalt virke. Tröskhuset var äldre och fick stå kvar, trots att Lau hade fått modern bolagströsk med lokomobil. Edvard och Anna byggde ett nytt magasin i resvirke, numera vedbod och förråd.
1899 lät man med hjälp av kvarnbyggaren Lars Pettersson vid Hemmor uppföra en stolpkvarn på åkern öster om ladugården och landsvägen. Platsen var inte väl vald, kvarnen hamnade i lä för de förhärskande sydvästliga vindarna. Därför uppdrog man 1907 åt Anders Häglund vid Hemmor att flytta kvarnen till åkern nordväst om gården, där den alltjämt står kvar, se kapitlet om Kvarnar i Lau.
På storgården framför manbyggningen och flygeln ser vi okänd, Edvard Larsson 37 år, hustrun Anna Katarina 36 år, sonen Erik 8 år, dottern Amy knappt 12 år, dottern Edit Helny 4 år, Edvards mor Maria Larsdotter 78 år, okänd, och Edvards far Lars Ahlqvist 64 år. De okända kan vara en dotter och dotterdotter till någon av Edvards halvsystrar Anna eller Margareta, vilka blev gifta till Hemmor resp Mattsarve. Foto: Masse Klintberg 1904.
Yngste sonen Gustav Larsson och hans fru Signe Sundberg blev näste ägare till gården 1935.
De moderniserade manbyggningen och ladugården på 1940-talet och omkring 1960 byggdes ett nytt stort magasin. 1950 höll man på gården 3 hästar och 1 föl, 6 kor, 5 kvigor, 1 modersugga och 8 grisar samt 90 höns. Man hade 15 ha åker (det var nästan 4 gånger så mycket som på 1700-talet!), 26 ha skog, 1 ha äng (det var ängesmarkerna som odlats upp till åker) och 10 ha betesmark. Jordarterna var sandblandad mylla och grusjord, hela arealen var dränerad. Taxeringsvärdet var 14.800 kr.
Gustav ärvde det politiska intresset och var ledamot av kommunalnämnden och taxeringsnämnden, samt ordförande i fattigvårdsstyrelsen och nykterhetsnämnden. Gustav var en reslig man och stor personlighet. Han var musikaliskt begåvad och räknades som en av Gotlands främsta spelmän på fiol.
Gustav och Gustaf
Bilden tagen i Ljugarn 1954 i samband med Gustaf VI Adolfs eriksgata.
Gustav och Signe fick inga egna barn. De tog sig an Gustavs systerson Lars Håkansson, men han tog inte över gården, utan flyttade till Göteborg, där han bl a arbetade på SKF och senare som skolvaktmästare. Han flyttade senare tillbaka till Gotland och bosatte sig i Visby.
1976 sålde Gustav och Signe gården till Sven-Erik och Inga-Britt Larsson på Botels 1:3 och då hade gården gått arv inom samma familj i mer än 325 år! De styckade av markerna och slog ihop dem med sina ägor och sålde gårdsbebyggelsen med den omkringliggande beteshagen till journalisten, författaren och hästentusiasten Marie-Louise Rudolfsson. Hon påbörjade en modernisering av manbyggningen, men avled tidigt. Gården såldes 1980 till Bosse och Bitte Carlgren från Vallentuna, som flyttade in här med sina 3 barn. Carlgrens byggde upp ett hantverkscentrum som kallades Svinhuset med en månfacetterad verksamhet under både sommaren och året runt. Förutom det egna företaget ”Carlgrens Ord och Bild”, var bla skomakare och frisör verksamma i det stora magasinet. Bosse är en etablerad och produktiv textförfattare till många svenska artister, men på Gotland är han mest känd för sitt arbete i Gutamålgillet och radioprogrammet ”Gutamål”, som han tillsammans med Las Jakobsson på När höll varje vecka i 22 år (900 program!).
Carlgrens sålde Husarve 1989 till Hans och Tina Gustafsson från Åkersberga och deras 4 barn, som drev verksamheten vidare och utökade med keramikverkstad, café och pub. Efter några år trappade de ner, avslutade sedan all verksamhet och sålde gården 1999 till Xanna och Joakim Tellgård och deras 3 barn som bl a bedrev uthyrning och lammuppfödning. De sålde i sin tur Husarve 2009 till Anders Wästlund från Karlstad och hans dåvarande hustru Ninni. Anders, som har en bakgrund i databranschen, har byggt upp och ansvarar för Lau sockens hemsida. Han var också projektledare när sockenborna projekterade och byggde socknens fibernät till bygdens fromma. Mellan 2014 och 2016 bodde dottern Andrea och hennes make Chris Wästlund också på gården, där de hade sitt företag, Superplupp AB, som håller på med spelutveckling och grafisk design. De flyttade sedan till Stockholm och då flyttade Rannveig Ödegaard, dotter till Ernst och Agneta Herlin Ödegaard på Liffride 1:4, in med sin man Fredrico ??? och deras två barn.
Här ses Lars Ahlqvists bulmagasin från omkring 1870. Lamm-och grishus från 1890 t v, dass t h. Foto: Masse Klintberg 1914.
Husarve från luften 1948.
1.5 Fribaptistarnas skola
Den obligatoriska folkskolan, som tillkommit 1842, var en angelägenhet för kyrkan och undervisningen om Luthers Lilla katekes sågs som en huvuduppgift. För baptisterna, med deras avvikande åsikter i trosfrågor, var detta en utmanande ordning. På några håll i landet skapade därför baptistförsamlingarna egna vardagsskolor, i Lau redan 1871. Den hade vid starten nio barn inskrivna och undervisningen skedde vid Husarve 1:5 (1:1) där husbonden Lars Ahlqvist och hans hemmagifta hustru Maria Larsdotter anslutit sig till baptismen. Skolan, som till en början sköttes av Emma Pettersson från Hall, följde folkskolans läroplan men uteslöt katekesläsningen. Barnen skulle på så sätt hållas fria från statligt påbjudna ”irrläror”. Senare skedde undervisningen i olika hem i socknen. Skolan upphörde 1892, då barnen från de baptistiska hemmen överflyttades till sockenskolan.
2 Ägarlängd
2.1 Lista
1523: Oluff Halgessarue
1570: Oluff Huggellsarve
1648: Peer Jacobsson Husarffwe
1653: Knut Jacobsson, bror till Peer
1670: Rassmus (Olofsson?) Husarfve, son till Knut
1681: Joen Olofsson. Broder Anders Olofsson f. 1628 d. 1692.
1695: Lars Rassmusson med hustru för halva, Anders (Olofsson?) med hustru för halva.
1698: Öde
1704: Anders Larsson f. 1675 d. 1730, från Kauparve , gift 1701 med Catharina Olofdotter f. ? d. ? från Smiss. Barn: Lars f. 1702 hemmagift, Lisbeth f. 1707, Tomas f. 1709, Olof f. 1713.
1730: Lars Andersson f. 1702, gift 1728 med Gertrud Michaelsdotter f. 1708 från Hageby i Etelhem. Barn: Anders f. 1729, Michael f. 1730 hemmagift.
Omkring 1755: Michael Larsson f. 1730, gift 1755 med Catarina Andersdotter f. 1735 från Hemmor 1:6. Barn: Lars f. 1756 hemmagift, Elisabet f. 1762, Anders f. 1764 blev sjöman och tog namnet Lauvall, Michael f. 1767, Olof f. 1769, Gertrud f. 1772, Catarina f, 1774, gift 1798 med Jöns Larsson vid Botels 1:5, Maria f. 1777, gift med Erik Erassmusson vid Änge i Buttle.
Omkring 1788: Lars Michaelsson f. 1756, gift 1790 med Greta Hansdotter f. 1758 från Utalskog i Alskog. Barn: Michael f. 1791, Hans f. 1794 d. 1796.
Omkring 1802: Olof Larsson f. 1778 d. 1808 från Botels 1:5, gift 1802 med Gertrud Michaelsdotter f. 1772, syster till Lars Michaelsson. Barn: Lars f. 1803 hemmagift, Catarina f. 1805, Michael f. 1806 tog namnet Husander, Greta Gertrud f. 1808, gift 1830 med Per Persson på Bönde 1:4.
1810: Johan Michaelsson f. ? från Hageby i Etelhem, gift 1810 med Gertrud Michelsdotter f. 1772. Barn?
Omkring 1822: Lars Olofsson f. 1803, gift 1822 med Eva Lovisa Hansdotter f. 1799 från Ollaivs i Alskog. Barn: Olof Johannes f. 1823, gift 1849 med Anna Greta Larsdotter vid Hemmor 1:2, Margareta Maria f. 1826 hemmagift, Lars f. 1831, Anna Lovisa f. 1834, gift 1858? med Johan Hansson på Gannor 1:2.
Omkring 1852: Lars Larsson Häglund f.1823 från Hemmor 1:2, gift 1852 med Maria Larsdotter f. 1826. Barn: Lovisa f. 1852 ogift, Anna f. 1858, gift 188? med Johan Olsson vid Hemmor 1:13, Margareta Lorentina f. 1861, gift 1883 med Lars Hansson vid Mattsarve 1:33.
1864: Lars Ahlqvist f. 1840 från Stenstugu i Alskog, gift 1864 med Maria Larsdotter f. 1826. Barn: Edvard f. 1867 hemmagift.
1901: Edvard Larsson f.1867, gift 1892 med Anna Catarina Pettersson f. 1868 d. 1950 från Hallbjäns 1:9. Barn: Amy f. 1892 d. 1914, Erik f. 1896 gift, flyttade till Amerika, Edit Helny f. 1900 d. 1939 gift med John Håkansson från Blekinge, Frans Gustav Evald f. 1903 hemmagift.
1935: Gustav Larsson f. 1903, gift 1930 med Signe Ebba Dorothea Sundberg f. 1905 från Lojsta. Systerbarn: Lars Olof Bertil (Lasse) Håkansson f. 1934 flyttade till Göteborg.
1976: Marie-Louise Rudolfsson f. 1926 d. 1980.
1980: Bosse Carlgren f. 1944 och Britta (Bitte) f. 1944 från Vallentuna. Barn: Tove f. 1969, Lotti f. 1971, Johan f. 1979.
1989: Hans Gustavsson f. 1956 från Åkersberga och Tina Linde-Gustavsson f. 1956 från Göteborg. Barn: Johanna f. 1982, Joachim f. 1984, Joel f. 1988, Jonathan f. 1990.
1999: Xanna Tellgård f. 1967 från Norrmalm, Stockholm och Joakim Tellgård f. 1964 från Vällingby. Barn: Magnus f. 1988, Joanna f. 1996 och Daniel f. 1997.
2009: Ninni f. 1948 från Motala och Anders Wästlund f. 1944 från Karlstad.
2014: Anders Wästlund f. 1944 från Karlstad
2.2 Släktträd för ägarfamiljen
Sven Håkansson som är systerson till Signe Larsson, gift med Gustaf Larsson, har sammanställt ett släktträd för de familjer som ägt och brukat Husarve från åtminstone mitten av 1600-talet fram till 1976. Ett unikt dokument i sig!
Obs! Senare uppgifter (se 2.1 Lista) visar att Anders Larsson inte var son till Lars Rassmusson utan att Anders Larsson från Kauparve förde in en ny ägarsläkt på Husarve.
